Beskrivning
Nr 75
Kopia efter Bengt Nordenbergs målning från 1860 med titeln Alarik och Signe, Se bild ”bifogad” från 183 (Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922) (runeberg.org)
Ålders och bruksslitage
Ludvig Frid 1855-1909
Under Ludvig Frids liv verkar hans kristna övertygelse ha fungerat som en drivande kraft. Kyrkans roll styrde tidigt genom församlingsprästen in konstnären på sin yrkesbana. Den uppmuntrande mecenaten, kammarherre Uno Angerstein på Gåvetorp i Kronobergs län, var en eldsjäl och gav konstnären medel för vidare studier i Stockholm. Studieresor till Europas storstäder stärkte och utmanade konstnären i sin övertygelse. Ludvig Frid studerade vid Konstakademien i Stockholm 1873-81. År 1882 fick han kunglig medalj för målningen ”På kyrkogården” (ägo Smålands museum.Växjö). Ludvig Frid invaldes år 1883 i Sällskapet IDUN , grundat 1862 i Stockholm, ”till uppgift att befordra samvaro mellan personer, verksamma inom olika kulturområden.” Vid sammankomsterna, som äger rum en gång i månaden, förekommer föredrag och konststunder vid vilka konstnärer ger inblickar i sina konstnärskap. På akademins stora utställning år 1885 inköper H.M. konung Oscar II landskapsskildringen Morgonstund vid Emån. I samband med detta erhåller konstnären ett resestipendium till Paris, utgivet av konungens enskilda kassa. I Paris studerade Frid vid akademin för Jules Joseph Lefebvre och William-Adolphe Bouguereau, ytterligare ett resestipendium tilldelades Frid, ett statligt mellan åren 1894-95, till Rom i Italien. I Rom var det tekniken med alfresco måleriet som studerades. Frid kom sedan att tillämpa tekniken i Vetlanda kyrka. I anteckningar och brev står det att läsa att han inspirerades av Michelangelos takmålningar i Vatikanen. I en av Roms kyrkor läses en inskription av Frid, inskriptionen kom även att bli betecknande för hans egen konst. ” Det är icke jag som haft någon merit utan Gud som fört min pensel ” Frid kom främst att bli förknippad med alla sina utsmyckningsuppdrag i ett 30-tal kyrkor främst i Småland. Frid kom aldrig att påverkas av de moderna strömningar som börjat framträda i konsten under hans levnad. Han blev akademimåleriet och historiemålningarna trogen. Från hemkomsten år 1895 blir han också sin hemsocken trogen, han beskrivs ofta av traktens folk som en enstöring, som alltmer drog sig undan. Ludvig Frid dog den 29 januari 1909 i lungsoten.
Representerad vid Nationalmuseum, Stockholms slott, Smålands Museum i Växjö, Uppsala universitetsbibliotek och Vetlanda Museum
Källa: Vetlanda Museum och (Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922) (runeberg.org)
